För att du skall kunna se några filmer så måste du ha JavaScript aktiverat! Läs mer.

La prima cosa bella (The First Beautiful Thing)

Biopremiär: 2011 07 01

Betyg: 4 regissörer av totalt 5
Filmrecension BetygFilmrecension BetygFilmrecension BetygFilmrecension Betyg

La prima cosa bella i regi av Paolo Virzì. Ett italienskt familjedrama. Italiens Oscars bidrag. Blev inte en av de nominerade.

(Italiensk motsvarighet till Oscar) David di Donatello utmärkelse för bästa manliga huvudroll till Valerio Mastandrea. (spelar sonen Bruno) Priset till bästa kvinnliga huvudroll gick till Micaela Ramazzotti. (Anna som ung mamma på 1970-talet)

Filmen handlar om mamman (Anna) som är döende i cancer. Sonen Bruno (Valerio Mastandrea) och dottern Valeria (Claudia Pandolfi) infinner sig hos modern. Filmscener går tillbaka till barndomen. Växlar mellan nu och dåtid. Hjärtslitande upplevelser från uppväxttiden finns hos de vuxna barnen.

I början av filmen blir modern och barnen utslängda av en mycket svartsjuk pappa.
Vi ser återblickar från ett 1970-tal när barnen var små med en kärleksfull mamma. Men i mycket en frånvarande mor.

Uppväxten för Bruno och Valeria är svår och tragisk. Men filmen är inte hopplös eller svart. Det finns samhörighet och hopp. Mamman och barnen förefaller ha det bra. Mamma lever dock ett vidlyftigt liv med många män och relationer. Blir utnyttjad och är många gånger oansvarig och naiv. Men kärleken till barnen finns. Som det yttras i filmen, ”mycket slag och skrik men så mycket kärlek. Altför mycket”

Sonen Bruno jobbar nu som lärare och tar droger. Kan vara så drogsugen att han frågar systersonen, “om kompisarna har droger“. Redan som pojke ser sonen närmast besvärad ut när mamma vinner en skönhetstävling. Han har nu inga förhoppningar. Och har klippt av banden med familjen. Är på väg att göra det samma med flickvännen

Mamma Anna är livlig, spirituell och glad; både som ung och svårt cancer sjuk. (Fint tolkad av Stefania Sandrelli.) In i det sista finns modet hos henne. Sorg, vemod, romantik och död. Men filmen är vacker.

Sonen följer med motvilligt till moderns dödsbädd när syster underrättar. Systern är arg och besviken på sin bror för att han övergav henne som liten. Hon är nu gift. Men älskar en annan man. Filmen visar att allt inte är svart och vitt. Mamman talar i slutet till den vuxne sonen som hon gjorde när han var en liten pojke.

Bland det betydande scenerna är när svårt sjuka modern gifter sig med alla samlade runt sig. Är näst intill essensen av filmen, en sista samvaro. Dotter och sonen en sista gång tillsammans med mamma och minnen från en förgången tid.

Peter Kangas 2011 08 27

IMDB Länk

Inga Kommentarer

Det finns just nu inga kommentarer för detta inlägg.

Skriv din kommentar...

För att kunna kommentera så måste du fylla i alla fält förutom din webbplats.
Din e-post adress kommer inte att skrivas ut i kommentaren!