För att du skall kunna se några filmer så måste du ha JavaScript aktiverat! Läs mer.

Somewhere

Biopremiär: 2010 10 22

Betyg: 4 regissörer av totalt 5
Filmrecension BetygFilmrecension BetygFilmrecension BetygFilmrecension Betyg

Regisserad och skriven av Sofia Coppola. Dotter till Francis Ford Coppola. (Gudfadern) Tidigare filmen Marie Antoinette. Filmen kan rubriceras som drama. Vann Guldlejonet 2010 i Venedig. (högsta pris för film)

En film om ensamhet, utanförskap och vilsenhet. Att vara kändispappa och kändisbarn. Filmen är speciell utifrån Sofia Coppola. Hon har ett utmärkande bildspråk. Filmen börjar med att huvudrollsinnehavaren Johnny Marco kör med sin Ferrari runt en bana; varv efter varv!
(Motorljudet från Marcos Ferrari spelar en inte obetydlig roll i filmen) Och ut ur bilen kliver en orakad, något desorienterad skådespelare Marco. (spelad av Stephen Dorff.)

Återger en person som kört vilse i livets labyrint. Detta är utgångspunkten för filmen.

Framgångsrika skådespelare Johnny Marco lever ett liv bland kändisar och ytligheter. Rolltolkningen framförs av Stephen Dorrf. Han gestaltar Marco mycket bra. Johnny Marco möter kända/okända som tycks känna honom. Det är fester i hans rum; men personerna är oftast obekanta för honom. Fagra kvinnor står i kö, “han behöver inte vänta på köbiljett.” Fjäskande medarbetare, pr-folk, alla vill vara nära den kända skådespelaren!

Men han är i grunden ensam. Sitter på rummet i ett lyxhotell och förefaller övergiven. Beställer upp strippor, läckra blondiner som ålar sig. Men Marco somnar! En illustration hur han känner sig.

Han går frånvarande från pressträffar till fotografi tagningar och evenemang. Vid ett fototillfälle säger kvinnan, ”du ser för djävlig ut.” Men de ler inför fotoblixtarna. Bilder som vi normalt ser i veckotidningar och dagsdito på filmpremiärer.

En dag är plötsligt den 11 åriga dottern Cleo hos honom. (mycket bra och fint spelad av Elle Fanning) Mamma ska åka bort ett tag, “behöver tid för sig själv“. Och dottern vet inte när hon är tillbaka. Både far och dotter känner sig utanför.

Kan tidvis bli en blandning av alvar och komik, Marco kommer ut från ett rum efter ett “möte” med en kvinna. Han är klädd i bara handduk. Plötsligt står dottern utanför och säger, “varför måste du duscha i ett annat rum.”

Filmen får en substans ju längre den pågår. Marco upptäcker hur tomt livet är. Scenerna med dottern Cleo är fina. En frånvarande pappa ser sin dotter, umgås och leker; är tillsammans. Vardagliga scener när de mumsar glass framför tv-n med italiensk dubbad avsnitt av vänner. (De besöker vid tillfället Italien)

Marco inser hur tom tillvaron är; ett uppvaknande. Han har ett marknadsvärde som skådespelare, lever på sitt yttre. Men vem är han egentligen. Är han någon överhuvudtaget!

Filmen är lågmäld, lite skratt och dialog. Tankeväckande och lite sorglig; en vacker film. Behagfull musik av franska rock bandet, phoenix.

Peter Kangas 2010 11 06

Inga Kommentarer

Det finns just nu inga kommentarer för detta inlägg.

Skriv din kommentar...

För att kunna kommentera så måste du fylla i alla fält förutom din webbplats.
Din e-post adress kommer inte att skrivas ut i kommentaren!